FLV

FLV fanns för att Flash behövde något som kunde strömmas över en vanlig webbserver och börja spelas upp innan hela filen hade anlänt. Dess struktur är en enkel sekvens av taggade block — video här, ljud där, metadata ibland — utan krav på att filen ska vara komplett eller att något ska vara indexerat i förväg.

För sin tid var det rätt svar, och det är varför praktiskt taget varje videosajt mellan 2003 och 2013 levererade FLV. Vad som återstår är ett enormt arkiv: handledningar, föreläsningar, inspelningar, privata samlingar, allt i en behållare som inget modernt öppnar.

De goda nyheterna är att större delen av det arkivet är yngre än 2008, och filer från den tiden och framåt bär nästan alltid H.264-video och AAC-ljud — precis de strömmar en MP4 accepterar.

När strömmarna inuti en behållare redan är sådana målbehållaren accepterar, betyder konvertering att packa upp och packa om — läsa ut video och ljud och skriva in dem i en ny fil utan att röra en enda bildruta. Det är remuxning, och den körs i den takt disken klarar. En timslång FLV blir en MP4 på några sekunder.

Undantaget är de äldre filerna. Sorenson Spark- och VP6-video, eller Nellymoser-ljud, har ingen plats i en MP4 och måste genuint kodas om — långsammare, och med en kvalitetskostnad. Ett snabbt sätt att avgöra vilken du har: om filen är från före ungefär 2008 eller ser ut som tidig webbvideo, förvänta dig den långsamma vägen.

Eller hoppa över frågan helt. En spelare med sin egen avkodningsstack öppnar FLV som den är, VP6 och allt, och konverterar ingenting.